|
FÄBOD |
© Svenska Akademien, uppdaterad:2008-09-24
[Webbversionen är inte slutkorrigerad.] |
| SPALT: |
[F2031] |
[tryckt år 1926] |
fä²~bω²d, vard. ~bω², r. l. f.; best. -en~bω²den, vard. ~bω²n; pl. -ar((†) -erNorrlS, VERELIUS218 (1681)). (Fäbo NorrlS 296 (1543: febostedle), LINNÉ Ungd.2: 211 (1734: fäboar, pl.), LAHT1912, s. 338 (: fäbobetet).
ANMÄRKNING: Anm. Formen läbo förekommer i sht ss. första led i ssgr)
[av FÅ o. BOD, sbst.¹; eg.: mindre o. primitiv byggnad som är avsedd för kreatur]
primitiv utgård (l. byggnad) där man vistas (periodvis) för att kunna hålla kreatur på betesmark som ligger mer l. mindre avlägset från den gård som äger boskapen; fäbodvall, "säter"; ofta o. urspr. i pl.
Haffwer han åkor och engh viid sina feboder i Trijhörningen. NorrlS293 (1543). I Melpad etc. hafver folket sina fäbodar, där öfver säts en piga, h(vil)k(e)n för hvar ko skall skaffa 1 Lpd smör, I Lpd ost och 1 Lpd mesosmör. LINNÉ Skr.5: 182 (1732).
KOLMODIN Liv.1: 19 (1831).
Fäbodar, stundom odlade, finnas öfverallt (i Stora Kopparbärgs län).HÖJER Sv.1: 404 (1874). (†)
Iagh moste gråta och jemra migh på berghen, och beklagha migh widh the fääboodhar j öknenne. Jer.9: 10 (Bib.1541).
– jfr HEM-, LÅNG-FÄBOD m. fl. –
ANMÄRKNING: Anm. Ordet användes ng gg i den etymologiserande bet.: fähus, boskapsstall. HEIDENSTAMFalkung.1: 46 (1905).
SÖDERHJELM ItRenäss.166 (1907).
SAMMANSÄTTNINGAR: Ssgr
A
:
FÄBOD-ALLMÄNNING ~⁰²⁰.
(-bode- 1895 -1906) allmänning varav nyttjanderätten tillkommer visst fäbodlag l. viss strörre samfällig het (t. ex. en socken). PT1895, nr 123, s. 4. 1NJA1906, s. 586.
FÄBOD-BYGD.
Siljansområdets fäbodbygd. FRÖDIN1925; boktitel).
FÄBOD-JÄNTA. kvinna som sköter sysslorna på en fäbod.
LbFolksk.281 (1890).
FÄBOD-LAG, n.
( -bode-1799–1908. -bodes-1901)grupp av personer l. hushåll som gemensamt bruka fäbod l. betesmark vid sådan.
LBÄ32: 96 (1799).
FÄBOD-LAGE. (†)medlem av ett fäbodlag.
Fäbodlagarne i Vall-Run koka ej messmör af ostvasslan, utan gifva den åt kor. NorrlS104 (1798).
FÄBOD-LAND.
(-bode- 1860–1864) (numera föga br.)om den avröjda (l. odlade) marken omkring en fäbod l. samling fäbodar. FROMANGlys. 3: 321 (1733).
TurÅ1907, s. 47.
FÄBOD-LIV(ET).
( -bols-1902–1912)liv(et) i fäbodarna. Lära känna det för öfre Dalarne typiska fäbodlifvet. turHb.1: 22 (1894).
FÄBOD-LÄGENHET ~¹⁴² l. ~²⁰⁰ (-bode- 1892–1911)i sht kam. fäbodställe. Till hemmanet hörande fäbodelägenhet. PT1892, nr 247 B, s. 2.
FÄBOD-PIGA. (numera mindre br.)fäbodjänta.
WASENIUS NorrlBosksk.120 (1751).
NorrlS143 (1896).
FÄBOD-RÄTT.
( -bode-1901. -bodes-1897)betesrätt (lötesrätt) i viss fäbodskog. PT1897, nr 104 A, s. 1.
FÄBOD-SKOG.
(-bode- 1836–1911)skog som är belägen intill en fäbod l. en samling fäbodar o. i vilken denna (dessa) har (hava) sina betesmarker.
BROMAN HelsB143 (1733).
Afrösningsjorden eller Skogen .. (må) utan underställning till Agodelningsrätt .. läggas i 3 skiften, Hemskog, Fäbodeskog och Utskog. SFS1836, nr 32, s. 2.
FÄBOD-STINTA. (bygdemålsfärgat) fäbodjänta.
LbFolksk.281 (1890).
FÄBOD-STUGA.
( -bode-1898–1913)till bostad avsedd stuga på en fäbod(vall). LINNÉ Ungd.2: 292 (1734).
FÄBOD-STÄLLE.
(-bode- 1780–1910)ställe där en fäbod befinner sig, fäbodvall, "säter".
Wnder sama by ligger eth febostedle nempth Warmvanth. NorrlS 296 (1543). Vid de fäbodeställen, dit Dalallmogen under en större del af sommaren flyttar sina hushåll, finnas ängsvallar, som .. äro tämmeligen gräsbärande. JÄRTA Kopparb.36 (1823).
FÄBOD-VALL.
( -bode-1807–1917)inhägnad ängsvall l. odlat område på vilken en fäbod l. en samling fäbodar är belägen; ofta: fäbod(ställe), "säter" (i sht då man främst tänker på dennas (dettas) mark o. belägenhet). Slå sina Fäbo-vallar tvänne gångor om året.WASENIUS NorrlBoskSk.47 (1751).
På fäbodvallen var arbetet slut och kvällsvarden äten. LAGERLÖF Holg.2: 275 (1907).
FÄBOD-VÄG. väg som för till en fäbod.
Körbara fäbodvägar. TurHb.1: 95 (1894).
FÄBOD-VÄSEN l. .
( -bole-1865. -bols-1908)
LAT1865, s. 24. |
